Bilder: Vätternrundan i rekordfart

För tredje året i följd har jag nu tagit mig runt Vättern på cykeln. Det var verkligen stort intresse runt det här loppet. 19114 stycken kom till start och det är en riktig folkfest. Dagarna innan start är det fullsula i Team Sportia tältet som är beläget på torget.

Siffrorna från loppet ser ut enligt följande:
Tid: 7:12 h
Snitt: 42 km/h
Maxfart: 70 km/h


Jag startade med Team Continental klockan 9:48 på lördags förmiddagen. Det var jag och Lasse Keskitalo och sen var det 50 stycken continentalsponsrade svartklädda cyklister som stod i startfållan. Då fäller Keskitalo den klassiska kommentaren "Man känner sig som en katt bland hermelinerna". Och visst var det nog många som undrade vilka vi var. Men för att få en bra tid så gäller det att köra med de som är bra så det gäller att ta för sig.

Lasse Keskitalo är som en symaskin. Ju längre man kört desto starkare blir han. Förra helgen körde han och två till örebrocyklister en 60 mils runda på 22:15 h, imponerande:)

Hur som helst drog vi iväg i ett vansinnig tempo och kom snabbt om några sub 9 grupper. Väl när vi anlände till Jönköping förstod jag att det gick fort och att det skulle bli en bra tid om tempot hölls uppe. Då hade vi kört 10 mil och hade alltså 20 mil kvar. Sedan flöt det på rätt så bra till Hjo och Karlsborg även om det är en ganska seg sträcka. Efter Karlsborg började tiden och farten ta ut sin rätt och jag fick slita rejält. Men bitvis lyckades jag vända trenden och känna mig stark igen. Så det gick som en bergochdalbana hur jag kände mig.

Hur som helst är jag mycket nöjd med loppet och framförallt tiden. Har kört 3 ggr på rad nu och förbättrat mig 20 minuter per år. Nästa år kanske det är under 7 timmar:)


Iaktagelser från loppet:

• Strax innan Jönköping var en nedförsbacke där vi låg i ungefär 60 km/h. Det ända jag såg var ryggen på continental åkaren framför och plötsligt hörde jag något som small längre fram i klungan. Läskigt värre var det men som tur var stod alla på benen och ingen massvurpa den gången.
  


• Strax innan Hjo svänge en bonde ut på vägen precis framför oss med en traktor med släp. Vi låg då i cirka 50 km/h och körde mycket fortare en traktorn. Det blev oroligt i klungan och förmodligen trodde väl bonden han skulle köra snabbare än oss
  


• Samma händelse hände strax innan Medevi där en husbil svängde ut precis framför oss och vi fick sakta ner i klungan. Någon minut senare märkte han att han var i vägen och att vi höll snabbare fart så han stannade till längs vägkanten.
  


• Krampen började komma med tio mil kvar men som tur var hade jag två kramptabletterkvar då och jag kunde bita i ända in i mål.
  


• Med några kilometer kvar till mål stod en funktionär parkerad med en bil på vägkanten och viftade med nån flagga. Ingen aning vad han ville men det resulterade i att det blev oroligt i klungan och det small till nånstans i bakre ledet där några gick omkull.
  


• Vi stannade till tre gånger väldigt snabbt och tömde blåsan. Med 60 cyklister ståendes i vägkanten kommer nog växtligheten ta fart på allvar.
  


• Efter Jönköping tryckte jag bort tripdistansen från cykeldatorn. Det gäller att inte räkna ner milen för då får man det jobbigt. "En pessimist är en optimist påväg hem från vätternrundan"

Bilden är tagen innan start. Olle Sjöström, Anders ski shop och jag.

Jag och Lasse Keskitalo lyckligt ovetande av vad som komma skulle

Continental in action, här är klungan rätt så stor

Här går det fort, ligger bakom en sub 7 cyklist.

Klungan anländer till brattebobacken

Jag i falukläderna, inte långt kvar till målet här.

Så jäkla skön känsla efter loppet. Sliten värre här.

Det bästa med Vätternrundan:)

Potatissallad och kyckling bjöds det på

Jag med Vättern i bakgrundan