Det går aldriiig

Vilken sagolikt motig dag jag har haft idag. Nästan så jag knappt tror det är sant.

Motgång 1: Allt började med tävlingen idag där jag fick på ett imponerande dåligt lopp. Taktiken var att hänga med Erik Eriksson som startade sex sekunder bakom mig. Mycket riktigt kom han om mig tillsammans med JG på släpet. Men de körde alldeles för fort för mig och jag tvingades att släppa efter två-tre varv. Jag gick mot strömmen idag och satsade på burkvalla vilket jag hade bra bet på men jag visste att risken var stor att det skulle slitas bort men jag satsade på de ändå, tror jag var ensam om det. Efter två-tre varv så slets burkvallan mycket riktigt bort och jag fick dåligt fäste. Men det kändes inte som det gjorde så mycket på den mjölkbanan.

Motgång 2: Var när jag skulle skjutsa min far till tåget i Falun. Jag hjälpte vänligt till med att bära skidfodralet. Och när tåget kom hjälpte jag att bära in skidfodralet i tåget och precis när jag ska kliva ur stängs dörrarna. Jag hets trycker på öppningsknappen men inget händer och tåget rullar iväg mot Örebro. Men som tur var så berättade jag hur det var för konduktören som genast skrev en lapp som jag skulle visa upp till tågvärden på tåget hem, där det stod:

"Skulle hjälpa äldre man i Falun och blev kvar till Borlänge, TiB Björn 7577"

Kommer väl aldrig att gå tänkte jag men det funkade och jag kunde åka x2000 tillbaka till Falun från Borlänge.

Nog med motgångar, nu törstar jag efter framgångar.

Och för att vända min dåliga trend har jag bestämt mig för att chocka släkten i jul och klippa hockeyfrilla i veckan.

//Patrik Karlsson