Idag känns kroppen som den blivit överkörd av en traktor. Det värker verkligen så fort jag rör mig. Jag är väldigt nöjd över prestationen jag gjorde och överlag funkade allt som ska väldigt bra. Glidet jag hade var helt otroligt bra. Och det är väldigt skönt att lyckas med det när man kör så långt som 9 mil.
De första milen var riktigt roliga att åka. Det var verkligen inspirerande att ligga i samma klunga som tunga namn som Tynell, Aukland bröderna, Östensen, Rezac, Svärd, Brink, Ahrlin med mera. Tappade den här klungan i risbergstigningarna och efter Evertsberg var det jag, Uusitalo och Wikström som låg i en klunga. Faktum är att det kändes hur bra som helst fram första halvan men redan efter Evertsberg började jag få kramp känningar i armarna.
Jag blev riktigt orolig direkt eftersom det var cirka 4 mil kvar till mål därifrån. Både Wikström och Uusitalo var relativt pigga och det var kanske tur för mig det. De sista tre milen kände jag kramp känningar i armar, mage, rygg, benen och fingrarna. Men som tur var bröt det aldrig ut.
Jag krigade på allt vad jag hade och tog en del placeringar mot slutet. Det är alltid en skön känsla att avsluta lopp genom att ta placeringar på slutet. Och att jag kom in som 55:a i mål på tiden 04:07 är jag riktigt nöjd över. Nu har jag gjort premiären i Vasaloppet och det har gett mycket nödvändig erfarenhet. Det var det riktigt roligt att åka. Stämningen var grymt bra och det var en underbar känsla att komma upp på upploppet.